|
Om sidorna Om mig Musik Skivlistan Motor Datorer BBS IRC Till salu Bilder Länkar Blandat |
|
Om musik kan man säga mycket! Inte minst att smaken är olika... En del människor är näst intill fanatiska i sin beundran av en viss grupp eller artist, medan andra (som jag ;) ) har en lite mer sansad syn på saken. Vem som sen har "rätt" eller "fel" förhållningssätt ska jag kanske inte uttala mig i alltför skarpa ordalag om, jag är ju trots allt part i frågan. :) En sak är i alla fall tämligen säker: Musik väcker känslor. |
|
Några förtjänar dock ett extra omnämnande (utan inbördes
rangordning): Triumph, exempelvis, har ju gjort åtskilliga skivor med hårdrock
av "gammal hederlig modell" med tuffa gitarrer, snygga solon, schysst trumspel och inte
minst bra sång. Bra sång är något jag börjat uppskatta mer och
mer (rättare, jag har nog alltid gillat det, men blivit riktigt medveten om det
först på senare år), så därför är nästa artist
inget konstigt val sett ur mitt perspektiv, även om många kommer att höja ett
ögonbryn eller tre: Carola! Där snackar vi sångröst! Allra bäst
kommer hon till sin rätt när hon inte försöker leka Lena Philipsson...
(som för den delen också är bra, på sitt sätt). En stämma med ovanlig klang som kommer
bäst till sin rätt när den inte körs genom femtielva processorer och ekon,
kombinerat med tonsäkerhet utöver det vanliga. Att folk sen inte tål henne
för att hon är "religiös" är inte mitt problem... ;) Black Ingvars är
det många som spyr åt, men jag gillar deras stuk. Faktum är att jag
själv hade funderingar på att starta ett band med liknande inriktning, dvs
röjiga versioner av kända låtar. Black Ingvars han före... I och för
sig blev idén blev verklighet ändå, efter ett tag. Jag och några
kompisar spelade in ett kassettband (tyvärr blev det lite väl brusigt pga okunskap
om hur den tillfälligt inhyrda portabandaren bäst skulle hanteras), där vi
bland annat kör ett par fräcka versioner av "Living next door to Alice" och "Love
is all around". Mest gjorde vi dock egna låtar. Vi hade roligt, trivdes ihop och
inspirationen flödade, så det bara trillade fram låtar nästan av sig
själv. En mycket rolig tid... Jag har sedermera bränt en audio-CD med låtarna
på kassettbandet. Kvalitén är ju urusel, men en CD-skiva är ju trots
allt ett lite säkrare lagringsmedia än ett kassettband, så för att inte
resultatet av denna unika historiska händelse ska förfaras, så... ;) Denna
skiva hittas för övrigt i skivregistret som
"Miscellaneous".
Jodå, vi hette faktiskt så, i brist på bättre. Det stämde in
bra med tanke på vår något blandade repertoar också... (Bandet
är numera upplöst pga diverse orsaker.) Ett annat band med bra sångare
är Point Blank. Inte så kända, kanske, men bra. Har tyvärr bara
en skiva med dom, och den självklara favoriten där är "Thank you mama",
framförd live med ett fasligt boogie-blues-hårdrock-röj och makalös
sång... Gitarrerna är inte heller att leka med... Ojojoj... När jag
väl råkat få tag på skivan så spelade jag å det
snaraste in ovan nämnda låt på ett band som illa kvickt
förflyttades till bilen. Sen spelade jag bara den låten, på
full volym, tre veckor i sträck, typ... :) Iron Maiden stod på sin topp
när dom gav ut skivan "The number of the beast", anser jag. Paul diAnno är
nog en underskattad sångare pga att han har lite tråkig röst, men
nog är Bruce Dickinson snäppet vassare ändå... Eller rättare
sagt, han var vassare när "The number..." gavs ut. Då kunde han fortfarande
sjunga ordentligt, ta ut svängarna lite granna. Efter hand blev hans röst
"sönderturnerad" antar jag, för därefter gick det så sakteliga utför.
Tycker jag alltså... Musik är en smaksak! Thin Lizzy är också ett
band väl värt att uppskatta, trots att det är länge sen dom stod på
toppen. En och annan klassiker från deras repertoar spelas ju fortfarande på
radion ibland. (Inte minst Whiskey in the jar... Hörde jag någon säga Metallica?) Det mesta
Lizzy gjorde var bra, åtminstone av det jag hört. Megadeth har totat ihop en liten
visa som jag spelar ibland - "My last words" heter den. Vet inte riktigt varför jag
gillar den, jag bara gör det. Ösig. Bra driv i trummorna. Goa gitarrer. Nått
sånt. Helloween har också en sån där ösig låt. Inte bara
en förresten, men en har bitit sig fast lite extra i skallen på mej: "Don't
run for cover". Den är också ösig osv, men den har ju dessutom ett budskap.
"Göm dej inte, deppa inte ihop, ta chansen när du får den, gör
något av ditt liv." Typ nått sånt. Jag har inte texten, men det
låter som om det är vad han menar i alla fall... ;) Bra låt att spela
när man är lite halvdeppig. (Är man redan nere på botten så blir
man bara förbannad på den där fjanten som hojtar på en...) Ska jag
fortsätta? :) Jag kan fylla din hårddisk (lätt överdrift) med en massa
blaj om både den ena och den andra artisten om du vill, men jag antar att du som
läser det här har en egen smak, precis som jag. Å andra sidan, om du
läst ända hit så har vi kanske en och annan gemensam favorit? Kolla in min
skivlista istället, så får du se vilka skivor
jag har i hyllan, och vad jag tycker om dom. Hoppas du uppskattar listan, för det tog
en j*vla tid att lägga in... ;) Några andra av dom som också
förtjänar att omnämnas (det finns hur många som helst som borde
fått vara med...) är Queen, Sam Brown, Pretty Maids, 2 Unlimited, Accept, Judas
Priest, Badlands, Fierce Heart, Deep Purple, Def Leppard, Europe, Fiona, Gary Moore, Pink
Cream 69, ZZ Top, Tone Norum, Rainbow, Metallica... (Säg till när hårddisken
är full.)
Copyright till Peter Emanuelsson. Senast modifierad 1999-08-11. Page loaded 1347 times since mars 02 2005 Totally 1,234 visits (1 today, 2 this week, 17 this month, 103 this year) (3996 hits with the old counter) |